Två starka, och för mig inspirerande citat kring tiden från Seneca (filosof för ca 2000 år sedan) som lyder: – Väl rätt använt, är livet långt nog. Och den andre:  –  Livet är inte kort utan det är människan som gör det kort. Dessa citat tycker jag är väl värda att reflektera över. Hur använder man livet rätt så att det blir, upplevs långt kan man fråga sig.

Har börjat läsa självbiografier och läser man om Charles Darwin, Percy Barnevik så är de väldigt effektiva. Darwin säger – om man förstod vad värdefullt livet är så skulle man vårda timmarna bättre.

Hur skulle en dag se ut för dig där du tyckte att du använt dagen på ett för dig värdefullt sätt? Man kan ju prova en dag för att sedan utvärdera hur det kändes och sedan väljer du om du vill göra en dag till. Vad är det som gör att vi inte kan använda livet rätt?

De som varit med om kriser och då även nära döden upplevelser verkar ta vara på livet på ett mera rätt sätt. Skall det till en nära döden upplevelse för att vi skall vakna?

 
Med vetna hälsningar
Gunnar

Ett oreflekterat liv är inte värt att leva
Sokrates